Så började det 10 juli
Jag var ute och gick med Bobby, hade tänkt ta en längre promenad. Men efter ett tag började det värka
i armarna. Det var en bekant värk, den känns igen, men ändå, jag går hem och sätter mig och vilar,
värken försvinner och tänker inte mer på det. Det är måndag 10 juli. Tisdagen är lugn inget problem.
Onsdag är allt normalt till 21.00, då jag plötsligt utan anledning får värk i båda armarna. Det gör så ont att jagkänner att jag behöver spraya nitroglycerin. När vi efter lite letande hittar det och sprayat, dröjer det 15 min så släpper all värk. Okey det är kärlkramp.
I det här läget börjar man vela, fixa själv eller 112. Jag valde det första, men efter några försök att sova och
upp och spraya, ringde jag 1177, då var klockan 02.30. Dom sa att det är 112 som gäller. Väcker Barbro och
säger att jag måste iväg. Packar ihop mediciner pump och lite kläder. Ambulansen är här efter 25 minuter.
Resan till Norrköping, tar de EKG och blodprov, och det tyder inte på infarkt och jag mår ganska bra. Hinner prata en hel del med syrran medan hon har koll på mig. Det var två tjejer som var på den här transporten, hon som körde var yngre, snygg och rätt hårt sminkad som hon kom från en fest, hon körde också som hon skulle hinna tillbaka på festen, skämt åsido, de var jätte bra.
På akuten är det lugnt får vänta en timme, sen in på ett rum och nytt EKG och plodprov, 3 blodprov ska tas
för att utesluta infarkt. Proverna visar på en skada men ingen infarkt. Blir inlagd på sal kvart i 5. Allt har
gått otroligt snabbt och smidigt. Nu är jag uppkopplad på övervakning och får inte lämna avdelningen.
Under onsdagen tas ultraljud på hjärtat och de vanliga rutinerna på sjukhu. De planerar en kranskärsröntgen i Linköping på fredagen med avfärd 0820, och så blir det.
Lättvårdsambulans till Linköping
Där behöver jag inte vänta länge, blir snart inrullad till operationssal, och förberedd för ingrepp.Ingreppet sker i handleden, vilket känns bra, mins hur det var förra gången när det gjordes i ljumsken, kunde knappt gå normalt på en vecka med ett blått lår. Nu kan jag om man vill titta på tv vad de gör, men jag är inte av
den kalibern, jag blundar. Det enda jag kännde var bedövningssprutan, för övrigt helt smärtfritt. Jag slumrade till och det är ju ganska bra, det går lite fortare då. Det tog nog 1,5-2 timmar med allt. Nu vet jag
att jag har fler förträngningar. Men det går inte att hålla på för länge med kontrasten som kan förstöra njurarna. Så det kan bli fler ingrepp.
Lunch efter ingrepp helt okey
Tillbaka till Norrköping med en annan lättvårdare. Dessa ambulanser körs av endast 1 sköterska, men har all utrustning för akuta transporter också.
Trodde på hemgång på fredag, men icke.
Det var först vid utskrivningen på lördag som jag fick reda på att jag har fler små förträngnigar som nu lämnas över till Huddinge, de är inte akuta. Har frågat om bypass, men det är ingen garanti att slippa liknade ingrepp som jag gjorde nu. Hjärtkompisen i sängen bredvid har bypass och skall göra samma som jag gjorde nu på måndag. Så det kan bli både och.