Farfar och Länsmansbostället

 
Det är lätt att förstå varför farfar har skrivit till mig om sin uppväxt på Länsmansgården
i Herrestad och dess omgivning runt Tåkern. Den här trakten och speciellt gården
har han älskat. Och jag är beredd att hålla med.
 
 
Kastanjeträdet är säkert mer än 100 år.
 
 
Jag tänker på det farfar har skrivit, han har inte nämnt det här trädet, som är ett kastanjeträd, men han
har säkert sprungit runt just här.
 
 
Här står jag i mina tankar och funderar på hur det en gång var för
nästan 120 år sedan. Bentley ser kanske spöken för Länsmanen rör sig i huset.
 
 
 
Just här i gräsmattan ligger kanske en hund en "pointer" som hette Vira nergrävd.
 
 
Det är stora bördiga fält runt huset.
Farfar hade en kochintupp som hette Frans och den följde honom överallt
den kunde han dra runt på en vagn, kanske runt kastanjen och här på gräset.
 
 
Den här dörren har säkert min farfar som barn sprungit in och ut genom.
 
 
Trappan till övervåningen. Säkert omgjord men ändå.
 
 
Övervåning som jag tror att det kan ha sett ut förr också.
 
 
Spisen är säkert av nyare datum men här fanns en kamin enligt skriften.
 
 
Dessa byggnader är säkert av nyare datum men det har funnits stor ladugård med kor och oxar
och hästar lite senare. Som farfar skrev:
.
Angående länsmansbostället i Herrestad kan nämnas att gården var på 27 har, därav 24 har öppen jord 3 har ängs- och betesmark. Corps de logiet var byggt omkring 1850 och innehöll 7 rum, hall och kök i två våningar med frontespis. Gården var taxerad till 44.000:- kronor. Djurbesättningen bestod av tre par dragare, tio á tolv kor och ungnöt, får, svin, höns och  ankor. Jorden bestod till större delen av styv lerjord (östgötalera). Rättare, två drängar och en piga voro årsanställda, var jämte under skördetiden flera daglönade hade arbete.
 
 
 
Det här är nog från förr men vet inget om denna byggnad den ligger på tomten. Gammal arrest?
 
 
På gravstenen står det bara Ludvig Ljungholm men den är nästan lika stor som rökstenen i Rök.
 
 
Den är omgärdad med kätting och sten.
 
 
Rogslösa kyrka.
 
 
Här efter vägen köpte vi blommor till graven. Betala och växla i en burk, väldigt praktiskt.
 
Måste nämna att ägaren till Bostället som det idag heter har också växt upp här hans mamma
som lever idag köpte det på 30-talet av makens farföräldrar som arrenderade gården från 1900.
Johan Ludvig Ljungholm arrenderade fram till 1899 då han flyttade till Borghamn. Fortsättning följer.
Troligt att makens farföräldrar och Johan Ludvig har träffats. Visst är det märkligt.
 
 
 

Nu har vi gjort resan

 
 
Jag har äntligen gjort resan runt Tåkern med det viktigaste att komma till min farfars barndomshem i
Herrestad och länsmansgården. Även om det är mer än 100 år sedan de bodde där kändes det stort
att stå på tomten och inne i huset. Jag fick känslan av att det farfar skrivit till mig har varit att han har
önskat att jag skulle söka upp hans barndomshem och trakten var han växt upp. Nu ska jag läsa det
igen, nu känner jag trakten.
 
Bilder och mer utförligt vad vi sett och gjort kommer när vi kommer hem.
 
Kan nämna att maten på Ombergs Turisthotell var något av det bästa och godaste vi någonsin har ätit.
 
Bentley tyckte om hotellivet.
 
 

Inte så lätt som jag trodde

 
Jag har sökt på Herrestad och Länsmansgården och har då hamnat på olika ställen i Sverige.
Idag var jag in på en sida som omfattade större gårdar i Östergötland, en mycket gammal sida, för när gårdar kom upp var årtal tidigt 1800-tal och lite framåt. Där fanns fjärringsmannagården och f d Länsman b os t alle. Alltså Länsmansboställe. sökte på det och hamnade då på en mäklarsida med ett jättefint hus som det stod Länsmansbostaden i östra Herrestad. Jag hade hoppats att det var rätt, men vid närmare koll var det i Simrishamn. "Synd på så rara ärter". Där blev jag lurad av nätet, jag var ju i Östergötland.
 
Nu trodde jag det var kört. Men kollar med hembygdsföreningar och hittar en med Vadstena och några orter till men inte Herrestad. Jag ringer till ordföraranden som har ett namn på en äldre dam i Herrestad.
Jag ringer henne och mycket riktigt, hon vet en hel del och berättar om Bostället som det idag heter, och var det ligger. Men hon kan inte allt hon nämner att huset är flyttat ( aj fan tänker jag hur skall jag då veta var det har stått). Idag är det ett vårdhem för förståndshandikappade. Det känns lite som att resa utan mål.
 
Men hon har en bekant i Vadstena som har bott där, hon är 93 år och helt klar i huvudet, kanske lite hopp.
Det visar sig att hon kan berätta mycket mer och att hennes son kan berätta ändå mycket mer, det är nämligen han som äger huset och hyr ut till omsorgen. Han har bott i huset också och har ett stort intresse för gamla ting och hur det har varit. Nu var han tyvärr på Öland den här veckan. Han och jag är årsbarn. Han visste inget om det jag vet om Kronolänsman Johan Ludvig Ljungholm och hur det var runt förrförra sekelskiftet.
 
Och den här flytten av hus skedde på 1840-talet alltså innan Johan Ludvig kom dit, alltså är platsen den samma. Målet finns kvar.
Jag har kollat på kartor och fått vägbeskrivning, så det känns riktigt spännande
 
Nu skulle sonen kontakta Bostället och meddela vår ankomst på fredag
 
Det har tagit mig flera dagar att komma så här långt, men nu har jag lite mer kött på benen.
 
 
Nu kommer vi.....
 
Johan Ludvig Ljungholm 1.10.1841 - 25.5.1926