Kan detta vara Barbros morfar

   
Heinrich Ortwein, 1898 - 1960     Heinrich Ortwein 18981960
Heinrich Ortwein föddes på dagmånad 1898, i födelseort, till Michael Ortwein och Anna Maria Ortwein (född Staat).
Michael föddes på 12 december 1857, i Koblenz, Rhlnd-Pfalz, D.
Anna föddes på 19 september 1863, i Bacharach, Rhlnd-Pfalz, .D.
Heinrich gifte sig med Anna Elisabeth Ortwein (född Kessler).
Anna föddes på 1 februari 1908, i Sontra, Hessen, D.
De hade ett barn.
Heinrich avled på dagmånad 1960, vid 62 år i döds plats.
 
Kan detta vara samma man, i så fall Barbros morfar.
Nu stämmer inte födelseår på besättningslistan som har 1893 mot det som står här 1898.
Jag tycker att haka, ögon och kinder stämmer ganska väl överens.
Wilhelm Heinrich Johann Ortwein är det namn vi har men Wilhelm finns på fler i släkten.
Har inte sökt så mycket mer än så. Att årtalet är 1898 gör skillnaden i ålder mellan Heinrich
och Inegärd bara 3 år vilket kan ses som mer lämpligt. W.H.O var kanske bara 18 år.
Anita skall åka ner till Halmstad och söka vidare där man anordnar släktforskardagar den
26-27 aug. Där det föreläses om hur man släktforskar i Tyskland. Jag hade åkt om det inte
var bröllop just då.
 
En bild på Hildur bara för att se likheter.
 
 
 
 
 
 
 

Så började det 10 juli

 
Jag var ute och gick med Bobby, hade tänkt ta en längre promenad. Men efter ett tag började det värka
i armarna. Det var en bekant värk, den känns igen, men ändå, jag går hem och sätter mig och vilar,
värken försvinner och tänker inte mer på det. Det är måndag 10 juli. Tisdagen är lugn inget problem.
Onsdag är allt normalt till 21.00, då jag plötsligt utan anledning får värk i båda armarna. Det gör så ont att jagkänner att jag behöver spraya nitroglycerin. När vi efter lite letande hittar det och sprayat, dröjer det 15 min så släpper all värk. Okey det är kärlkramp.
I det här läget börjar man vela, fixa själv eller 112. Jag valde det första, men efter några försök att sova och
upp och spraya, ringde jag 1177, då var klockan 02.30. Dom sa att det är 112 som gäller. Väcker Barbro och 
säger att jag måste iväg. Packar ihop mediciner pump och lite kläder. Ambulansen är här efter 25 minuter.
Resan till Norrköping, tar de EKG och blodprov, och det tyder inte på infarkt och jag mår ganska bra. Hinner prata en hel del med syrran medan hon har koll på mig. Det var två tjejer som var på den här transporten, hon som körde var yngre, snygg och rätt hårt sminkad som hon kom från en fest, hon körde också som hon skulle hinna tillbaka på festen, skämt åsido, de var jätte bra.
 
På akuten är det lugnt får vänta en timme, sen in på ett rum och nytt EKG och plodprov, 3 blodprov ska tas 
för att utesluta infarkt. Proverna visar på en skada men ingen infarkt. Blir inlagd på sal kvart i 5. Allt har
gått otroligt snabbt och smidigt. Nu är jag uppkopplad på övervakning och får inte lämna avdelningen.
Under onsdagen tas ultraljud på hjärtat och de vanliga rutinerna på sjukhu. De planerar en kranskärsröntgen i Linköping på fredagen med avfärd 0820, och så blir det.
 
 
Lättvårdsambulans till Linköping 
 
Där behöver jag inte vänta länge, blir snart inrullad till operationssal, och förberedd för ingrepp.Ingreppet sker i handleden, vilket känns bra, mins hur det var förra gången när det gjordes i ljumsken, kunde knappt gå normalt på en vecka med ett blått lår. Nu kan jag om man vill titta på tv vad de gör, men jag är inte av 
den kalibern, jag blundar. Det enda jag kännde var bedövningssprutan, för övrigt helt smärtfritt. Jag slumrade till och det är ju ganska bra, det går lite fortare då. Det tog nog 1,5-2 timmar med allt. Nu vet jag
att jag har fler förträngningar. Men det går inte att hålla på för länge med kontrasten som kan förstöra njurarna. Så det kan bli fler ingrepp.
 
 
Lunch efter ingrepp helt okey
 
 
 Tillbaka till Norrköping med en annan lättvårdare. Dessa ambulanser körs av endast 1 sköterska, men har all utrustning för akuta transporter också.
 
 
Trodde på hemgång på fredag, men icke.
 
 
Det var först vid utskrivningen på lördag som jag fick reda på att jag har fler små förträngnigar som nu lämnas över till Huddinge, de är inte akuta. Har frågat om bypass, men det är ingen garanti att slippa liknade ingrepp som jag gjorde nu. Hjärtkompisen i sängen bredvid har bypass och skall göra samma som jag gjorde nu på måndag. Så det kan bli både och.
 

Ja man blir bönhörd

 
Jag sa till Barbro häromdagen: - länge sen jag skrev nått på bloggen, men har inget att skriva om.
Men tydligen ska man inte söka motiv att skriva om, de bara kommer när man minst anar. Det mesta 
är ju possitvs saker med en del foton som blir lyckade.
Nu blev jag bönhörd, men nu negativt.
Inegerd och Roger från Vetlanda skulle komma på besök onsdag till fredag, och vädret blev bra trots
motsägelsefulla rapporter från SMHI. De skulle ha med sin hund också så Bobby skulle få en kompis
att leka med.
Tre eller fyra goda ting som vi får ta igen någon annan gång, på grund av mig.
3-4 dagar på sjukhus inte så kul men mat och rum är helt okey och idag är det lugnt.
Imorgon upp tidigt för färd mot Linköping för kranskärlsröntgen som tar 2 timmar och tillbaka till
Norrköping och förhoppningsvis bli utskriven
 
Då ska det här försvinna
Fina rum och bra service. Vrinnevisjukhuset i Norrköping utsikt från ett rum.
Uteplats med sol och skugga
Och nu har jag iPaden här, så det är som hemma.
Bobby längtar efter mig, det trot jag i alla fall?