En vanlig morgon på landet

 
Där står hon drottningen av Bränntorp. Bentley är full av beundran, hon är stor den gamla damen.
 
 
Hon har två prinsar med sig.
 
 
De har full koll på mig.
 
 
De försöker gömma sig, men efter en liten stund av betraktande vänder jag hemåt!

Operation 16 februari ?

 
Nu kommer allt snabbt på. Var idag hos tandläkaren för att kolla, har haft värk i höger överkäke en tid.
En tand har en manifesterad periapikal osteit och måste rotbehandlas. Utgången något osäker, beaktat
att vissa kanaler ser ganska oblitererade ut. Uppnås ingen utläkning av osteiten efter 2-3 månader bör extration övervägas.
Tand 2 2:a premolaren i höger ÖK uppvisar kliniskt en ficka på 12 mm längs roten buccalt, vilket leder till
misstanke om axial rotspricka, vilket, OM misstanken övergår i en säker diagnos, föranleder extration av
tanden.
Sen var det väl ganska bra.
Kolla själva.
 
Den andra tanden skall borrar upp och rotfyllas. De andra spökena skall också åtgärdas.
Ska till HS i morgon och höra om det är lämpligt att göra operationen nu eftersom jag skall till
tandläkaren 24 februari för  en förberedande rotbehandling och rensning 2 timmar avsatt, 8 dagar efter
operation.

Det förflutna kommer ifatt mig

När jag åker på vägen mellan Järna och Björnlunda så kommer minnen från tiden i televerket upp, det är kanske inte så konstigt, för hur mycket har jag inte varit på den vägen och på vägen mellan Södertälje och Strängnäs. Jag upptäcker att jag kan minnas nästan alla telestolpar som varit nerkörda eller kablar som rivits ner av för hög last. Även vilka jag då jobbade med, och många är döda, men det känns konstigt att stolpar fortfarande står kvar, nästan precis som Christer har gått ner från stolpen eller Conny står i skyliften. Dessa episoder är från Nynäsvägen, väg 73 var hårt drabbad innan motorvägen fanns. Motorvägarna har ju gjort att det inte händer så mycket på sidovägarna som förr.

Det låter kanske som varenda stolpe har träffats av någon bil, men då skulle jag gissningsvis säga att det i Stockholmstrakten då fanns 3 till 500 000 stolpar och många efter vägarna. Då kunde den avdelning jag jobbade på, under vintertid ligga i beredskap dygnet runt, och vi var ute väldigt ofta. Så blev det nästan alltid, så fort det kom lite snö och det blev halt, fick någon ta vakten för det hände nästan alltid något. Då skulle vi ut och det var oftast bråttom. Inga blåljus. Men fort gick det ändå. Har blivit stoppad för fortkörning en gång av blåljus på Skanstullsbron, men inga böter den gången, hade en ”giltig” förklaring det hade blåst ner träd och kablar över en väg norr om stan. Det var blåsigt den dagen.

Men numer ser man hur hela linjer efter vägarna försvinner, och det är med stort vemod jag ser hur den stolplinje som tidigare följde vägen är borta. Inte många ser raseringen av något som många byggt upp för det vi har idag. De ser bara MOBILEN! Som idag är dagens järntråd.

 Mobilen skulle inte finnas idag om inte dessa vackra järntrådsnät hade byggts upp. Det var ju ännu tidigare och de gick även de efter vägarna. Även dessa nät kördes ner eller träd blåste ner och rev ner flera kilometer, då fick man dansa länge. Finns numer nästan bara på Skansen för beskådan.
 
 Löjligt enkel och alla har en, tänk att hela nätet får plats i den, jag saknar järntråden, men den finns trots allt häri.

 

.