En resa till Arlanda

Idag skulle jag köra Barbro och Inger till Arlanda för flyg till Italien. Allt gick enligt planerna,
tidigt iväg för att slippa köer. Det var okey, inga köer, och framme i tid.
Men sista biten, raksträckan fram till Arlanda 4-5 km, började det låta illa om bilen. Jag
misstänkte redan då att det var punktering. Men i det här läget är det bara att fortsätta. Bära eller brista.
Som synes, och nu står jag på parkering för avresande, vilket man inte får, och vakterna
kommer och kollar däck, och jag får stå på en nåder och de är snart tillbaka och jag påpekar att bärgaren kommer snart.
Nu går det fort, men bärgaren har fullt i hytten så jag får sitta i min bil.
Åka baklänges och inte veta var man är, var väl inte bästa resan. Men fram till en däckfirma kom vi, och där blev jag, för något rätt däck hade dom inte.
Under tiden bokade jag en hyrbil, för jag viste inte "va ja va". Den bokade jag av när jag väl
visste "vava". Så nu hoppas jag att det ordnar sig till imorgon. Jag var ganska nära Märsta
station.
 Som en skugga, men tur att han inte var med. Det tog lika lång tid för mig från Arlanda och
hem som för Barbro och Inger att komma till Mynchen.
 
 

Wilhelm Henrich Johann Ortwein

Så mycket nytt har vi inte om morfar Wilhelm men Anita i Västerås
söker vidare i Tyskland. Där har dom hittat och vi har sett dödsannonsen, men inga anhöriga via tidningarna. Så det blir andra instanser, turligt nog är det ganska billigt än så länge. Jag förstår inte tyska så bra så Anita för översätta. Det är ganska högtravande tyska.
De är så hemliga i Tyskland.
Om inte det här går, för nu ska Anita skicka ett nytt brev till den
senaste hon skrev till och betala 9 euro, då, ska jag kontakta
mannen som jag tidigare haft kontakt med i Tyskland och se om
han med hjälp av den korrespondens som Anita haft med tyska
myndigheter kan hjälpa oss.
Efterlyst
 
 
Så såg han ut.

Påsken med familjen

 
Påsken firades med barn och barnbarn
 
Och hundar
Benjamin är ompysslad av Ida och trivs bra med det
 
Nästan alla var med .