Gotland 2014 16-23 maj

 
 
 
 
Här blev Albatross uppjagad av ryssar, det är därför Barbro kan stå här idag. Bentley tycker det är konstigt.
 
 
Det är fint och lugnt idag, inget skjutande, Albatross tysk minikryssare strandsattes här 1917.
 
 
Grogarnsberget
 
 
Adam och Eva
 
 
Bentley kollar ut över havet
 
 
 
 
Tofta strand
 
 
 
 
 
 

Skendöd

 
Jag trodde jag var ensam om dessa upplevelser. Och varför vi kom in på det var kanske att vi talade om obehagliga saker.
Men det visade sig att även Jan Ola hade haft samma känsla.
Det är ganska länge sen jag upplevde det, men kan ibland precis innan jag somnar känna att det är på gång.
Då måste jag försöka att röra mig, sparka eller få igång en arm bara för att inte somna.
Men när jag är "död" kan jag inte röra mig och oftast ligger jag i en något obehaglig ställning som jag måste komma ur för att överhuvudtaget få luft. Samtidigt är jag medveten om omgivningen, och försöker få kontakt med den (Barbro) , med ljud tror jag, men ingen hör. Till slut lyckas jag i alla fall komma till livs igen, då med ett ryck.
På landet, när jag var själv vilket jag var medveten om, tog jag verkligen sats för att komma ur sängen, låter kanske konstigt, jag lyckades men slog pannan i sängskåpet så blodvite uppstod och hamnade på golvet.
 
Men obehgliga upplevelser berättade Jan Ola om vad gäller råttfällor. De har råttor runt sitt hus på Gotland, så han införskaffade sig några fällor som slår till med hullingar och det fungerar perfekt. Dagen efter sitter en flådd råtta  i fällan, skinnet avdraget och alla godsaker i råttan har en annan råtta käkat upp. Den måste nu rengöras till nästa jakt. Det tyckte J-O var äckligt, jag förstår honom.
 
 
Här en lugnare bild av livet på Gotland
 
 
 
 
 
 

Instagram tar över en del av bloggen,

 
men får väl förmedla en del bilder här.
 
 
Vandring längs sjön Stora Gryten.
 
 
Här en bild från en "livlig diskussion" idag. Vi har glömt hur det var, kanske något att tänka på, det är ändå
inte så länge sen vi fick använda fast telefon eller telefonkiosk för att meddela oss med varandra. Nu sitter vi runt bordet och sms:ar.
Tänk på alla stolpar och kablar som fortfarande finns kvar. Jag ser varje gång jag åker efter vägarna hur näten raseras.
Det känns i hjärtat, det var mitt levebröd.
Kanske borde jag gå tillbaka till röksignaler?
Jag får nämligen inte mailen att fungera i mobilen,
så det får väl bli den första återgången,
till ett mer mänskligt sätt att leva
Men inte byggs det några nya nät för det. Nej.
 
Men det finns instagram som alla borde ha och det fungerar
I MOBILEN!!!
 
 
Gamla kontorsdörren för Rejmyre Glasbruk