Om en vecka kommer Tintin

 
Vad rör sig i hans hjärna nu, förmodligen ingenting allt går vidare. Men snart skall det förändras, hoppas
det inte blir allt för dramatiskt. Vi åker till Sundsvall på fredag och sover på hotell, lördag vidare mot Kramfors. Har vinterdäcken på, troligen vinter där. Sen 50 mil hem med en hund som inte är speciellt förtjust i bilåkande. Många kisspauser blir det.

Nostalgipromenad

 
Ja nu fick vi se hur Barbro och Inger har vuxit upp i fattigdom och utan dusch och lågspolande toaletter.
Vi fick se platser vi aldrig varit på tidigare, där Inger vuxit upp som barn, vid högvaktsterrassen,
Prästgatan andra sidan. Där trodde jag inte man kunde bo?
Kåkbinken 14 och Slottsbacken var ju kända ställen.
Skolan var sig lik sen 50-talet och barn fanns här nu också. Stan lever.
Ställen där Barbro var när hon inte kunde vara hemma, dagis och flickhem.
Mycket visste jag om men en del var nytt och jag kände nostalgin inom mig.
Jag tycker ju mycket var bättre förr, men inte var Gamla Stan så mycket bättre då.
Vi avslutade med lunch på Cultur Bar. Mycket bra.
En lyckad dag för två 70-åringar. Och för övrigt får vi tacka för lunch och en trevlig, ovanlig, guidad tur.
 

En norrlänning

Snart kommer en Tintin. Han är en omplaceringshund från en kennel i Kramfors.
 
Han är 5,5 år och har varit i familj med barn men har fått vara mycket ensam. Han är van vid katter, det är bra, van vid barn, också bra. men inte så van vid bilåkande, en vanesak, hoppas jag. Det blir ett test när vi åker hem från Kramfors 50 mil, vi ska nämligen hämta honom den 1 april.
En äldre men inte allt för gammal hund som passar oss åldersmässigt.