Äntligen klart



Inte hela huset målat men en bit på väg. Visst blir det skillnad.



Bentley har redan intagit sin plats.



Överliggare av tryckimpregnerat virke och en annan överliggare.



Nu är det "bara" några fönster och en knut och lite småduttande kvar. Nästa år blir
det huset som skall få en färg.

Målning - Jazz och Marknad



Nästan som straffarbete att måla räcke, måste målas 3 gånger.







Jazzfestival i Simonstorp på Skogsvallen. Regn men vi satt under tak. Kallt!



Marknad med mycket vackra glas i all färger.

Nostalgi......Lindalens linbanestation

Jag kör in på vägen som jag för mer än 50 år sen, känner alla backar och
kurvor och nästan varje sten på. Den har inte förändrats och kommer inte att
ändras på länge.
Det regnar men jag tänker ändå gå vägen förbi alla tomter. Jag ställer  bilen
i en "korsning" där den ena vägen går till bonden Säll där vi hämtade mjölk, 
och den andra vidare bort förbi Stenqvist som hade katten Pella, ingen visste
om det var en hane eller hona.
Nästa tomt är Malmqvists min morbrors, som jag nu inte kan gå in på som jag
gjorde förr, det känns lite sorgset.





Bentley tycker det är synd att han inte fär springa in på tomten. Här har hans
föregångare Eskil och Göran fått springa 1993.



Här är en bild från 1993 då Göran och Eskil var där.

Vi går vidare förbi Anderssons och gångvägen ner till sjön, som passerar alldeles
bakom Malmqvits dass, som har dubbelfjöl där man kunde sitta och diskutera
livets allvar.
Sen passerar vi Warnes hus som numera är ett nytt hus. Sen kommer ytterligare
ett par hus som inte fanns förr.



Här kan man se stolpar i vattnet, rester av linbanan från Rejmyre glasbruk. Det 
fanns en station i Lindalen och som sedan gick vidare till Simonstorp med glas
som skulle transporteras vidare med tåg. Den här stationen kommer jag ihåg
från förr och jag hade bilden inom mig och den stämmde.

 

Skulle bra gärna vilja rota lite i bråten, kanske finns något av värde i vagnarna
som ligger här precis som förr. Det voro spännande. Återvänder nog senare.

1930 slutade man transporten och linbanan fick förfalla, men inget har ändrats
sen 1960.







Så såg vagnen ut som man fraktade glas sand och timmer i, även post gick med.







Här kom det in från sjön till station Lindalen som jag har bakom ryggen.
Det jag minns av den här platsen var att det var mer öppet då, vi hoppade höjd
här av någon anledning, kan vara att det fanns en Rikard Dal som var bra i
början på 60-talet tror att han hoppade 2,12 och att jag tyckte mig vara duktig.
Jag hoppade 1,65 men jag var otroligt snabb på 60 meter 7,2 sek, (12,0 på 100)
faktiskt bäst i Eriksdals Handelsreal något år.



Måste stanna till och kolla om en sten i diket som fanns som en stol med ryggstöd
finns kvar, men kan inte se den den är kanske inte använd på 55 år. Vi, Lena Eva
Barbro och jag satt ofta och väntade på min morbror när han kom från jobbet och
fick då sitta på flyglarna på bilen som då hade just flyglar med en lyckta att hålla sig i.
Farligt Nejdå Tillåtet Jaahadå