Vinter Januari 2010

Hundvakt.








            







Snön ligger vit på taken enast tomten ...... nää drygt 40 cm dags att skotta?

VARGAVINTER

 

Förtydligande.

 

Den här vintern har det talats mycket om kyla, ihållande kyla, isande kyla och vargavinter. Då börjar man fundera, när var det så här kallt senast.

Det finns ju statistik på allt, då finns det för drygt 100 år sedan I slutet av 1800-talet, ett år som jag inte minns som var kallt. men där emellan och fram till 2010 fanns vintern 1965-1966. Den minns jag för det var då jag började i Televerket på linje och nätbyggnad. Det var djävligt kallt.


Jag började i oktober och fick de första månaderna sitta på bänken och lära mig lite teori och skarva kabel och löda. Det hade ännu inte blivit så kallt ute, men vad gjorde det vi satt ju inne i värmen. Snart skulle det bli värre, vi skulle ut på praktik


Praktiken började vi i så kallade kojlag, en manskapsvagn kördes ut till Segeltorp som var vår första anhalt. Här fick vi nya instruktörer (2 gamla rävar som gick under namnet Lumumbakrikarna). Den ena var från Skåne och hette då NisseSkåne Den andra var från Norrland och han hette bara Henry. Jag tror inte att det var så kallt i december då vi var där, men tillräckligt för att vi ville hålla oss inne i värmen så länge som möjligt.

Det var vi praktikanter ganska bra på - vi ledde in samtalen på deras bravader dels på sådant som berörde arbetet men även privat och då eftersom båda var pratglada och skulle bräcka varandra så höll vi oss varma rätt länge. Det var väl några stolpar som kom upp trots tjäle och mycket snö och mycket rövarhistorier.


Men det blev värre. Vi skulle till Äppelviken efter nyår, dar var det mer en sanering av gammalt nät. Stolparna Där var 12 meter, ofta på berg, de kändes höga för oss som inte var så vana vid stolpklättring. Här var det frågan den att dra om bronstråd till en självbärande gummikabel, jag tror inte att det var  EVS-en (gråtråd) den kom något senare. Den här var svart och hade benämning GGS (guttaperka, guttaperka, självbärande). Sen var det rostiga stolpreglar med isolatorer som var dubbla och vägde 70-80 kg som skulle bäras ner - inte kastas. Men när man står 12 meter upp med björnfittan på huvudet och darriga ben och med frusna händer och sista muttern lossnar och minus 30 grader och man längtar till värmen Då skiter man i vad man får och inte får göra. Det var ju rätt mycket snö under också. På den tiden fanns inga skoteroveraller så man tar vad man har, långkalsonger och tröjor i lager och ett blåställ över. Men jag lovar, Det var Djävligt kallt. Jag tror att temperaturen vissa dagar var närmare 40 minus, man då gick vi inte ut. Bronstråden hade en förmåga Att gå av och eftersom telefon gick över el som uteslutande då hade blanktråd blev det ofta ett fyrverkeri utan like. Det dröjde ganska länge innan det blev en gräns för hur kallt det fick vara, innan det skulle kallas för okänlig väderlek. Att jag inte här slutade i Televerkets tjänst undrar jag. Det kunde inte bli värre och vinter är det inte hela året.

Jag har sysslat med mycket annat inom telefoni på Verket, men linje och nätbyggnad återkom jag till under olika tidigare så även de sista åren. Men då var det tvärtom. Nu gäller nästan bara rasering av lands- och rikskablar. Så 14 till 15 år har jag nog varit på linjen.

När jag idag åker efter en väg kan jag inte låta bli att titta på linjerna som numer minskar i antal, det hänger en PP-box i en stolpe och 10 stolpar bort är kabeln fimpad. Det är tråkigt att se det hör nästan till landskapet.

Kolla den här bilden, den är både vacker och naturskön, men snart är allt det tekniska borta, tyvärr. Det är snart bara på Skansen som det går att se ett järntrådsnät.








Vad jag har på huve står i texten. Här kommer ytterligare ett förtydligande.

 Ja, det är jag och har överlvevt många vintrar sen dess.

Värmepump på plats








Nu sprider sig värmen i hela huset, helt suveränt