stenverner

 

Dagen börjar med en promenad på Sundby med Tintin i 3,5 km spåret, ganska varmt och soligt. Tintin travar på i våran takt och verkar ganska lugn och trygg med oss. Men vi vågar inte låta han gå utan koppel, det är för tidigt att låta han gå själv.

Han är bra att gå i koppel, drar inte och kollar upp på oss ibland. Men eftersom han har haft två namn, Tintin och Bolt är han lite osäker vad han heter, vilket idag gjorde honom och mig osäker.

 

Det som hände idag vill jag inte råka ut för igen.

 

På eftermiddagen gick jag ut före maten och rastade Tintin och var nästan hemma då jag såg grannarna som bor våningen över oss. Jag har inte pratat med dem om en ny hund, så det var läge att pressetera Tintin. De hade varit och handlat på ICA. 

Jag hann nästan inte berätta allt förrän han säger att -"Nu snurrar det till". Han tappar kassarn och mjölkpaket far ut på gatan. Sen tar han några steg bakåt och faller handlöst bakåt och slår huvudet i en kantsten. Jag försöker få tag i honom men det är för sent. Jag går ner på knä, han är tyst och blicken är död, trodde faktiskt att han dog, för smällen i kantstenen hördes. Jag lyfter upp huvudet och då stirran han på mig och undrar vem jag är. Sen händer mycket hans fru ringer 112 och fler kommer fram och bilar stannar. Och Tintin kommer ur kopplet och springer, förmodligen av rädsla för händelsen. Och jag måste sätta efter honom, här blev det lite fel med namnet skulle ha använt Bolt. Men det går fort, kan se var han viker av, men här gör han skäl för namnet Bolt.

 

Jag följer efter och använder båda namnen. Går vidare och nu hör jag sirenerna från ambulansen. Kommer fram till Hörningsnässkolan där jag möte ett par med hund frågar dom om de sett en ljus whippet springa förbi, och de säger att han försvann vägen ner.

Nu har jag upptäckt att jag glömt telefonen hemma. Frågar om jag får låna deras mobil och ringa hem. Barbros mobil svarar ej min mobil svarar ej Allt elände på en gång. ringer i alla fall 11414. där det är lång kö på grund av bussolyckan, men efter 20 minuter kan jag rapportera bortsprungen hund. Fler människor vi möter och folk i trädgårdar har sett den springa mot nybygget. Alltså har kursen varit rakt fram.

 

I det här läget vänder jag hemåt för att hämta bilen. Paret med, hunden, som för övrigt heter Tintin, har följt med runt i Hörningsnäs. De bor på Vikingavägen så jag får sällskap.

 

Väl hemma har Barbro lyssnat av telefonen och t.o.m. varit iväg med bilen och letat. Nu ringer Shirley och undra om det går bra med Tintin och då måste jag berätta om eländet. Hon går in på Facebook och skriver när hon fått adresser var hunden försvann. Vi åker ut med bil och går där vi tror han kan vara, nu börjar det bli mörkt också. tiden springer ifrån oss. Barbro går genom Centrum jag åker bort mot Flemingsberg på vägen mot tippen.

Innan det tog vi en tur bort mot Sundby men vände vi rondellerna vid nya skolan.

När jag åker själv hem igen ringer grannfrun ovanför från akuten och undrar hur det går med hunden, det var ju bara att säga som det var. jag frågade hur det var med Anders och det var väl hyffsat.

Hemma igen ringer Helena, även hon har lagt ut bild på Tintin i lokala Huddinge Facebook. Och någon har hittat en Whippet på vägen bort mot Sundby. I samma veva ringer polisen och har blivit kontaktad av en person som sitter med en whippet och vill koppla fram henne direkt i telefonen.

Och det var det mest underbara att höra. Jag sa att vi är där om fem minuter. Då gällde inga hastigheter.

Hon hade lyset på så de syntes ganska tydligt. Vilken känsla och lycka. Hon fick en flaska vin som vi rykte med oss i hastigheten och en stor kram.

 

När vi kom hem var hunden både trött och hungrig men oskadd.

Nu skulle 11414 avrapporteras och grannarna lugnas, även om det inte var deras fel så kände hon lite ansvar för det inträffade.

Men som medmänniska måste man hjälpa till därför tappade jag lite av uppmärksamheten på Tintin.

Vi ska skaffa ett annat halsband, det här lyckades han krångla sig ur.