stenverner

När jag åker på vägen mellan Järna och Björnlunda så kommer minnen från tiden i televerket upp, det är kanske inte så konstigt, för hur mycket har jag inte varit på den vägen och på vägen mellan Södertälje och Strängnäs. Jag upptäcker att jag kan minnas nästan alla telestolpar som varit nerkörda eller kablar som rivits ner av för hög last. Även vilka jag då jobbade med, och många är döda, men det känns konstigt att stolpar fortfarande står kvar, nästan precis som Christer har gått ner från stolpen eller Conny står i skyliften. Dessa episoder är från Nynäsvägen, väg 73 var hårt drabbad innan motorvägen fanns. Motorvägarna har ju gjort att det inte händer så mycket på sidovägarna som förr.

Det låter kanske som varenda stolpe har träffats av någon bil, men då skulle jag gissningsvis säga att det i Stockholmstrakten då fanns 3 till 500 000 stolpar och många efter vägarna. Då kunde den avdelning jag jobbade på, under vintertid ligga i beredskap dygnet runt, och vi var ute väldigt ofta. Så blev det nästan alltid, så fort det kom lite snö och det blev halt, fick någon ta vakten för det hände nästan alltid något. Då skulle vi ut och det var oftast bråttom. Inga blåljus. Men fort gick det ändå. Har blivit stoppad för fortkörning en gång av blåljus på Skanstullsbron, men inga böter den gången, hade en ”giltig” förklaring det hade blåst ner träd och kablar över en väg norr om stan. Det var blåsigt den dagen.

Men numer ser man hur hela linjer efter vägarna försvinner, och det är med stort vemod jag ser hur den stolplinje som tidigare följde vägen är borta. Inte många ser raseringen av något som många byggt upp för det vi har idag. De ser bara MOBILEN! Som idag är dagens järntråd.

 Löjligt enkel och alla har en, tänk att hela nätet får plats i den, jag saknar järntråden, men den finns trots allt häri.

.