stenverner

Jag hade en tänkt skriva om hur det var att åka tåg förr, för 55-60 år sen. Bananer var då inte så vanliga och de var jämt övermogna och det var den lukten jag minns från det jag klev in i tågkupen. Första lasten med bananer kom till Sverige 1944?? Banankompaniet fanns tidigare från början av 1900 men krig ovh diverse transportproblem blev det ingen storsäljare förän 1945.



Förmodligen berodde det på transporter att de var "väl mogna". Jag åt dem då för det var ju bra tågmat, speciellt som vi skulle färdas ganska långt från Stockholm till Simonstorp med byte i Katrineholm. Den resan tog säkert 2,5 timme kanske 3 timmar. Då stannade tåget på alla stationer längs vägen, idag tar det 55 minuter till Katrineholm.

Det såg ut så här då, vi fick passera över spåren för att komma till rätt tåg.
Det var oftast äldre vagnar med öppna grindar i varje ände av vagnen säkerheten var inte så säskilt bra och bekvämligheten på träbänkar var inte den bästa. Nu var det bara 3 hållplatser kvar men det var ju dom som skulle ända till Norrköping.


Stocholmståget



Det här liknar en öppen verandavagn.



Omogna eller gröna bananer tror jag inte gick att få tag på då. Kanske är det därför jag inte kan äta mogna bananer idag.



Det hände en del under dessa långa resor. Jag minns en gång då en muckande ubåtsmalaj sitter i samma kupe, hans upplevelser i marinen kanske var traumatiska. När tåget åker in i en tunnel faller det sjunkbomber och det smäller, belysningen i tåget är nästan obefintlig det är bara lamporna i tunneln som blinkar förbi. Att han hade varit med när det kom sjunkbomber förstår jag för ljudet han stönade ut kan mycket väl vara det rätta.
 
Han blev mer och mer pratsam ju längre resan fortskred, förmodligen fyllde han på under sjunkbombsanfallen. Han var inte på något sätt otrevlig men lite läskigt var det. Jag var kanske 6-7 år.

I Södertälje såldes då södertäljekringlor, som vi vid något tillfälle köpte, eftersom jag minns att de var ganska torra. Var finns kringlorna idag?