Har varit ute på egen hand
Nu vet jag varför "äldre människor" är så försiktiga när det kommer lite snö och halka, gångstilarna är ju ett tecken på att något är fel.
Jag har själv hittat den stilen, ett steg i taget och försiktigt ett steg till stanna och kolla var skall jag gå. Ingen trottoarkant eller ojämnhet, jag kan fortsätta.
Men så var det inte häromdan, då kaxig och med slitna lågskor och Bobby lite dragande i kopplet. Det gick blixtsnabbt så låg jag på backen och kände att det här gick inte bra. Det tog mig 5-6 minuter att komma upp och turligt nog hade jag inte släppt kopplet, för det här var ju någon liknande situation som då Bobby blev rädd och försvann, en som ligger hjälplös på marken. Men han höll sig lugn.
Men hur det kan göra så ont i båda knäna, ett knä fick skrubbsår och höger lår som tog emot smällen värker och tummen. Ja värst är tummen.
Blå och svullen. Och hur mycket nytta har man av tummen, bara att knäppa en knapp i skjortan eller öppna en burk med skruvlock få på sig skorna, ja det finns hur mycket som helst som dyker upp. En del saker som inte är så viktigt att diska och städa. Men visst det är ett handikapp. Hoppas det inte blir för långvarigt. Enligt 1177 gör man inget åt sånt här, bara att bita ihop.