2017 började inte så bra, första gången jag skriver det.

 
 
Jag hade kanske mina aningar kvällen innan. Vi hade bestämt att ringa Djursjukhuset
tidigt på morgonen.
Får komma med det samma, på vägen dit börjar jag känna samma känsla som jag känt
med de andra hundarna.
Men att jag skall åka hem utan hund, det finns inte i mitt huvud.
Kommer in nästan direkt.
Bra då kommer vi hem snart.
Vikten var visserligen oroande mycket 18,4 kg.
Temp okey 38,3.
Men magen var uppsvullen.
Full av vätska.
Då tänkte jag, det går väl att tömma.
Jag såg på veterinären att det var allvarligt.
Hon nämner redan här att han är nästan 10 år och kanske bör vi tänka på att ta bort honom.
Jag känner hur allt förändras.
Nu börjar tårarna komma och jag tittar på Bentley som tittar på mig, förstår han.
Bentleys ögon ber om hjälp mig här ifrån.
Ligger på golvet och kramar honom.
Jag ville åka hem så barnbarnen kunde ta farväl av Bentley.
Men det var inget bra alternativ tyckte veterinären.
Så det blev röntgen.
Full av vätska.
Jag vill ändå att de skall kolla med ultraljud och prov på vätskan.
Men det finns inget att göra.
Cancer men var den kommer från kan de inte säga.
Nu vet jag inte vad jag skall göra.
Barbro är på Friskis o Svettis. Har inget telefonnr. dit.
Får tag på Eva som ringer och så småningom kommer Östen med Barbro.
Nu tror jag att Bentley förstår, trots att han är lite trött av smärtstillande.
Vi tar beslutet han ska inte behöva lida han har ont och det finns ingen bot.
Morfin och en överdos sömnmedel så somnar han lugnt.
Hjärtat har slutat slå, klockan är inte 12 än den 17 januari 2017
Jag saknar min vän och kamrat så oerhört mycket.
Han var en familjemedlem.
Vi var maktlösa.
På en vecka från frisk hund till dödssjuk.
Varför just nu?
 
 
 
 
#1 - - Eva:

Svårt, tufft, ledsamt, men om det hjälper så har han inte ont längre. Ta hand om varandra du och Barbro. /Kram Eva