stenverner

 

Barbro körde både hit och hem, jag hade känt värk i armarna några dagar och ville inte köra.

Och det var kanske tur.  Jag hade inte ont när vi var och badade. Jag hade nämligen ätit nitroglycerin vid flera tillfällen för att förebygga värk. 

Allt var okej tills jag gick ut med hunden vid niotiden på kvällen. Det var kanske 2-3 grader kallt och det brukar gå bra. Men nu kom värken nästan direkt, det strålade ut i armarna. Det hade jag haft drygt en vecka, men nu var det även i bröstet.

Värken var så kraftig att jag fick ångest, ville bara tillbaka in i värmen. När jag kom hem sa jag till Barbro ring

112. Nu tog jag ytterligare en nitroglycerin tablett, på 3 minuter var värken borta. Då avstyrde vi 112. Vi hade

barnen här, så Helena och Johnny kom hit, medan Barbro körde mig till akuten. Jag var tveksam, det var ju bra nu.

Jag kände mig som en, som bara besvärar, för det blir EKG och prover som kommer att ta ett par timmar att få svar på. Tiden rinner iväg och så får jag tala med en läkare, jag är helt övertygat om att jag skall få åka hem, men enl. läkaren tydde allt på att jag hade en kraftig kärlkramp och att jag får stanna kvar för vidare undersökning.

På torsdag kommer jag så småningom upp på kranskärlsröntgen, efter att dom pumpat i mig massor av blodförtunning. Detta för att, om det är förträngnig skall dom kunna göra en ballongvidgning och även sätta in en

stent, ett metalnät, och så blev det.

Och efter vad dom som gjorde kranskärlsröntgen och den läkaren på HIA kom jag in i rätt tid. Jag är tacksam för

att de lyssnade på mig på akuten, eftersom blodprov för infarkt, inte visade på detta. Men tydligen räcker det med värk så man får ångest

Nu är jag hemma och allt är bra.